Jag hade nu lämnat min ökenfärd för att fortsätta till ett liknande landskap, Fish River Canyon vilket var lockande då många lovordade denna plats. När jag lämnade grusvägarna var det under långfredagen och den sista lilla staden innan huvudvägen får man nog lov att säga mer var som en spökstad då allt var stängt. Minst sagt kusligt och omöjligt att fylla på matförrådet som sakta började bli mindre. Efter en liten frukost fortsatte jag dock söderut mot huvudvägen och asfalten för mitt nya mål, Fish River Canyon och Sydafrika.

Solen väckte mig efter en god natt och krälade ut från min sovsäck. Sträckte på mig i tältet innan jag metodiskt släppte ut luften ur mitt liggunderlag och packade ner allt i mina packväskor, drog på mig mina nytvättade cykelshorts och packade ihop tältet. Innan jag lämnade campingen beställde jag in den största frukosten jag ätit under denna resan, en frukost jag inte kunde avsluta helt då det var allt för mycket mat. Jag hoppade på cykeln och trampade uppför den branta backen till grusvägen och rullade söderut på gruset. Under färden på grusvägen svepte det förbi otaliga bilar, vissa stannade och gav mig äpplen, läskeblask och dylikt vilket alltid är trevligt. Många goa möten, ett par som jag pratade med blev mina grannar många timmar  och 11 mil senare på campingen vi båda skulle stanna på. Blev bjuden på både middag och frukost dagen därpå innan jag fortsatte att trampa mot Ai-Ais och dess varma källa vilket visade sig vara en stor besvikelse. När jag gick till poolen för att plaska runt mötte jag en grupp från Kapstaden i min ålder och började prata om allt möjligt, de bodde på ett sjysst ställe nere vid floden Orange och erbjöd mig skjuts dit då även de tyckte att stället sög. Mitt sug på sjysst umgänge och öl gav svaret ja på bums och efter lite simmande packade jag ihop min packning och slängde upp allt i deras pickup. Satte mig själv på flaket med cykel och packväskor medan vi for fram på grusvägen.

Efter dryga timmen var vi på plats och startade med en whisky, inte rökig och god som min highland park men ändå tillräckligt god för att värma hela min kropp på ett härligt sätt. Lastade sedan av allt och satte oss allihop och skålade för att sedan äta en härligt god lasagne med en rikligt tilltagen sallad. Kanske inte den billigaste middagen, men god var den kan jag lova. Efter en lång kväll lovade vi alla varandra att ses i Kapstaden för öl och kramade om varandra. De skulle tillbaka till verkligheten morgonen därpå för arbete och dylikt medan jag stannade kvar där en extra dag innan jag började cykla mot gränsen till Sydafrika. Efter en härligt avslappnande dag med allt från kanotande i floden, ananas, glass och annat gottigt var det dags att lämna stället för att ta mig till gränsen. Efter en natt vid gränsen började jag min mödosamma resa på väg N7 söderut, en huvudväg från Namibias gräns till Kapstaden genom bergsområden och en otroligt tråkig sträcka med grymma uppförsbackar och en del långa nedförsbackar såklart. Det blev några tråkiga dagar för att nöta asfalt innan jag kom till Vanrhynsdorp där jag tog av mot kusten. I Vredendal såg jag den första ”riktiga” cykelbutiken i Afrika vilket jag fastnade i. Det enda jag köpte var dock en ny innerslang, då jag hade behov av en ny i backup. Cyklade sedan vidare och kom till Vackra Strandfontein som hade en magisk strand. Så otroligt vackert där solens strålar tillsammans med vågornas brus skapade ett ljus som man bara kan drömma om.

Efter att ha promenerat på stranden fortsatte jag söderut med kursen mot Doring Bay ochh puben ”The Cabin” för att se om de hade satt upp fotot på Lars Bengtsson, en meriterad långfärdscyklist som hade stannat här för dryga fem år sedan. Det blev några öl och på en relativt tom mage så blev jag något berusad och tackade för mig och trampade iväg mot det vilda för att slå upp tältet. Kom bara ett par kilometer utanför staden innan jag fann det optimala stället, ca 50 meter till havet i en sänka i skydd på Atlantens starka vindar där jag slog upp tältet. Jag gick ner för att tvätta av mig i det kyliga vattnet för att sedan samla ihop kvistar i olika storlekar för kvällens lägereld. Efter en kväll med havets brus som sällskap somnade jag gott, dagen därpå fortsatte jag söderut längs denna sandiga väg. Bitvis puttade jag cykeln framåt då sanden stoppade mig från att cykla. Sammanlagt puttade jag cykeln likt på en sandstrand i säkert 10 km innan jag kom ut på en bättre grusväg och rullade in i Lamberts Bay. Njöt av en härlig lunch vid hamnen sittandes med alla dessa fiskmåsar runt omkring mig som ville ha fisken jag köpt lika mycket som mig, dock så vann jag den slutliga striden om maten.

Jag fortsatte därefter söderut på en grusväg till Elandsbaai, en färd som gick smidigt på en bra grusväg längs järnvägen och  Atlantens kust. Stannade till vid ett par killar som vilade sig från sitt surfande som jag pratade gladeligen med. Det kom fram att en av deras vänner denna morgon hade dött i en hajattack och humöret nu inte var på topp utan mer ångestfyllda. Vi bestämde dock för ett par öl i Kapstaden senare och bytte nummer. Jag fortsatte och kom snart till Elandsbaai. Gick in i en liten butik och köpte en rostad toast med ost och skinka och njöt av vädret. Funderade på vad jag skulle hitta på, tanken var att vildcampa denna natt igen längs järnvägen vid berget som jag hade framför mig. Jag såg även en surfbar ett 50-tal meter från mig vilket jag rullade till för att köpa en öl  eller två och prata mer med surfare. Det hela slutade med att jag slog uppmitt tält på deras baksida och stannade där övernatt.