Mellanöstern 2008-2009

Äntligen på väg 🙂

November 20th, 2008
Sitter på x2000 mot Stockholm, ska sedan vidare till Umeå för att göra ett besök hos min vän Patrik.
På måndag kommer jag ta flyget åter till Stockholm för att flyga vidare till Riga för att spendera natten där innan det bär av till Egypten.
Reser utan mobil, så det är lönlöst att smsa då jag inte kan läsa dem. Kommentera här på bloggen eller skicka ett mail istället.
Ha det bra allesammans, för det ska jag ha det. Trust me!
// Daniel on the road

Gripande utställning…

November 20th, 2008
Jag han bara till centralstationen i Stockholm för att få min första tankeställare. Läkare i världen hade en utställning med 34 gripande foton från olika drabbade områden i världen.
Den var gripande i och med de starka fotona på människor osv tillsammans med bildtexter. En utställning som skapar eftertanke om hur bra vi har det här i Sverige jämfört med människor i många andra länder runt i världen. En utställning för att skapa känslor och för att samla in pengar.
Utställningen är uppe fram till 23:e november där man även kan bidra med en peng.
http://www.lakareivarlden.org
 http://www.medecinsdumonde.org

Snö, flygplatser och väntan…

November 25th, 2008
Vaknade upp i soffan hos Patrik, satte på morgonnyheterna medan vi åt en macka med tillbehör. På nyheterna varnades det om stora forseningar på Arlanda oturligt nog. Jag tog flygbussen till Umeå flygplats for att sedan bli str5andsatt dar i ca 2,5 timmar på grund av vädret på Arlanda. Väl på flyget sa började jag prata med två medelålders kvinnor som satt bredvid mig och distraherade deras flygrädsla sa gott jag kunde, de hade dock med sig den basta medicinen, Jaegermeister MUMS (som jag fick ta del av).

Vi landade efter dryga förseningar på Arlanda dar jag skyndar mig till nästa terminal for att checka in och for att få i mig lite mat. Efter detta letar jag efter min gate som inte verkade finnas även om tiden rann mot sitt slut. Klockan var nu några minuter över 15.25 då flyget skulle gå och ingen gate eller for den delen annan information hade kommit ut. Frågade mig fram utan framgång, de mesta av svaren var mer att flyget troligtvis var försenat.

Efter ytterligare någon timme dök gaten upp på informationstavlan och begav mig dit, efter en evighet dar sa fick vi alla byta gate igen for att få vänta igen. Blev sedan nedsläppta i en flygbuss som ska ta oss till flygplanet, men blir sittande dar i dryga 30 minuter innan vi åker iväg for att sitta ytterligare i ett propellerplan i snöyran i dryga 30 minuter eller liknande.

Äntligen fick vi starta, på planet träffade jag en trevlig snubbe som jag diskuterade lite av varje med under resan till Riga for att sedan ta farväl av när jag begav mig till hostlet. Kom fram ca 22.30 efter 4-5 timmars försening, men fick en härlig välkomstöl som snabbt slank ner då jag köpte ytterligare en med den lättare berusning som uppkom av detta. Begav mig något senare till sängs for att sova i 4 timmar innan jag åter skulle till flygplatsen tillsammans med en irländsk kille som skulle till Bryssel.

Efter en kycklingbaguette, last och lyssnat på musik var jag nu på vag till varmare breddgrader med endast 20 minuter försening som de tog in på vägen till Egypten. Slocknade snabbt och missade middagen på planet for att vakna upp ca 1 timme innan landning.

Landar och tar en taxi till hotellet dar jag sover ett par timmar innan jag begav mig ut på stan, träffade dar ett par tjejer från Kisa jag åt en bit mat med. Har även haft problem med alla de fem olika bankomater jag försökt få ut pengar i, men far använda mina dollars tills det fungerar igen .
En fartfylld start på en spännande resa!

Snorkling på schemat

November 29th, 2008
Efter tre dagar sa fann till och med jag det 25 gradiga varma havet. Jag, Sandra och Linnea som jag umgåtts med lite de senaste dagarna åkte ut på en utflykt för snorkling for att kanna på Hurugadas undervattensliv på nära hall. Dagarna innan dessa har gatt åt till promenader runt i olika kvarter utanför de stora hotellområdena in i lokalbefolkningens kvarter, runt omkring i Hurugada och vilande på hotellrummet fram ett par filmer samt en och annan bira såklart.

Dagen startade stormigt, inte bara att det var blåsigt ute i till havs utan även min mage fick sin beskärda del av stormen. Fastnade pa toaletten innan jag gick till dykcentret en stund till den lugnade ner sig. Val framme plockade vi pa oss utrustningen som vi behövde, fenor, mask och snorkel for att sedan åka bil till marinan dar båten fanns. Kaptenen tog sikte mot ett korallrev som omringades av en mängd båtar, vi var inte ensamma konstigt nog…

Val framme sa var jag snabbt i om inte fort på våran båt. Plaskade runt for att inse att den mesta korall på revet var död och att man endast såg lite fisk osv. Blev desto mer lek med mask och fenor och lite dykning från båten som inte heller var helt fel. Efter detta åkte vi till en strand där vi skulle snorkla, men tog mig bara ett bad dar och fixade lite röd hy på ett smidigt satt .

Mina planer framöver ar att ta en buss söderut till Marsa Alam for dykning for att sedan ta mig inåt landet till Luxor och ta mig norrut…

Dykning i “Red Sea”…

November 30th, 2008
Tog de första plasken i röda havet med tuber idag, dock blev det en liten besvikelse då jag trodde mer på dykningen i området. Kommer dock att åka ut och dyka mer fast på andra stallen som i nuläget ar oklart. Kommer att ta mig söderut ca 6 timmar imorgon for att nå Luxor, en kulturell stad i Egypten (sök for mer info) dar jag antagligen stannar en till flera nätter innan jag tar mig till nästa ställe vad det nu blir.

Overfyllda bussar…

December 1st, 2008
Idag har spenderat dagen på stationen i Hurugada for att ta en buss till Luxor, dock sa var de första två bussar fyllda pga festligheter dar nere, kanske åker jag till någon annan ort istället.

Ytterligare tre dagar i Hurugada…

December 2nd, 2008
Bokade precis in mig på tre dagars dykning till med ett till två vrakdyk. Sa nu blir det att befinna sig i plurret lika mycket som över :).

Dykning och mera dykning…

December 5th, 2008
Efter att väntat på en busstation i en hel dag for att inse att bada bussarna var fulla pga festligheter söderut sa bestämde jag mig for att dyka desto mer istället. Har sammanlagt dykt 7 dyk runt hurugada och satt en stor stingrocka, ett vrak osv. Ska till 99% söderut imorgon på morgonen genom dykbutiken for att dyka på mer orörda stallen i två dagar, därefter ska jag ta mig mot Aswan eller Luxor hade jag tänkt mig innan det bar av norrut.

Söderut…

December 9th, 2008
När jag äntligen lämnade Hurugada med alla jag lärt känna där tog äventyren över, kom till en camp som var enkelt byggd men ack så charmig. Vackrare plats har jag ännu inte sätt i Hurugada, skulle lätt kunna spendera en vecka här tillsammans med ett trevligt sällskap för att dyka, sola och ta promenader i ökenlandskapet. Boendet består av små enkla hyddor och dessa har en gemensam toalett utanför. Personalen och ägaren är även dom hur goa som helst.

Men om vi ska ta det från början så gick jag till mitt dykcenter kl 8 som avtalat, fick dock vänta på den ständigt sena ungerska killen till 8.30. Därefter körde ägaren oss till den bil som skulle ta oss ca 15 mil söder ut. Somnade snabbt bilen där jag sov i någon timme. Vaknade därefter upp och skojade lite med förarens son som var med i bilen. Kom till slut fram till campen där jag skulle bo över. Gjorde mig snabbt hemmastadd i en av hyddorna innan det bar iväg till stranden för dykningen.

Väl i plurret plaskade vi iväg, insåg snabbt att detta ställe var betydligt bättre än Hurugadas dykvatten med alla miljarder dykare som förstört mycket av korallreven tyvärr. Första dyket var på ca 60 minuter medan det andra blev på ca 45 minuter samt en sur ungrare som ville simma runt mer då han visst hade kvar 80 bär i flaskan. Han var butter tills han fick åka tillbaka till Hurugada, skönt att slippa honom pust.

Efter dykningen samtalade jag med två spanska par som bor i Egypten om dittan och dattan innan de begav sig in till stan, blev erbjuden av ägaren att följa med honom in dit då han skulle till sitt kontor i ett par timmar. Vi rökte vattenpipa, drack te för att sedan lämna honom för en promenad runt staden på Ca 1,5 timme. Hann gå lite vilse, men vad gör det när man kan fråga sig fram och chansa lite :p. Åkte sedan tillbaka till campen för njuta av natten.

Natten gick och vaknade upp lite före sju för att avnjuta en enkel men god frulle innan jag skulle iväg och dyka. En taxi kom till campen, åkte sedan ca tre mil söderut till en resort där båten avgick från. Väl på båten var det vanliga proceduren med att förbereda utrustningen inför första dyker. De båda dyk jag utförde denna dag var underbara. Det var vackra koraller, fiskar och dessutom ett litet vrak. Divemastern bjöd in mig till sitt bröllop dagen därpå som jag i skrivandets stund försöker tä mig till.

Kvällen som gick tog Hassan (ägaren till campen) mig till stan där vi åter drack te och rökte vattenpipa som vi gjort kvällen innan. Han gick därefter till sitt kontor medan jag tog mig en promenad runt staden igen och satt mig ner flertalet gånger för att prata med diverse folk. Därefter åkte vi tillbaka och delade på två kalla goda öl innan jag la mig i sängen.

Dagen därpå vaknade jag upp runt halv tio, packade ryggsäcken och åt sedan en rejäl frulle. Tog sedan farväl av Hassan och slängde på mig ryggan för att starta promenaden till en stad ca sju mil norrut. Jag hade bestämt mig för att lifta dit för att sedan leta upp en buss till Luxor eller Aswan. Gick dryga timmen och averkade ca sex kilometer i hettan innan en minibuss stannade för att ta mig till mitt mål.

Efter flera timmars väntan kom en buss som kunde ta mig till Qena ca sex mil norr om Luxor. Klockan han bli 16.00 innan jag tog mig vidare och i detta läge kändes bröllopfesten flera timmar söder om Luxor avlägsen tyvärr. På bussen hamnade jag jämte en trevlig man som satt längst bak tillsammans med sin fru och sina tre små barn. Vi diskuterade om allt möjligt och hand dotter bjöd lite inhemskt godis.

Väl framme så väntade nästa steg för att nå målet, klockan hade blivit 19.30 och jag var i Qena ca sex mil norr om Luxor. Hittar ingen full minibuss som ska söderut utan får ta en egen efter liten diskussion om priset. Inte det lättaste då engelskan fungerade sämre på denna plats, men med kroppsspråk och en bunt sedlar i handen kom vi snart överens och färden mot Luxor fortsatte. Någon bröllopsfest skulle det inte bli insåg jag snabbt tyvärr. Under färden knorrade magen då dagens måltid endast varit frukost. En stilla längtan till en säng, en god middag och en kall öl tog fart i tankarna.

Väl framme får jag hjälp av en kille som har en häst med medföljande kärra. Han letar upp hotellet som jag fått tips om tidigare och checkar in snabbt in och hör mig för om staden och resten av Egypten för att sedan ta mig till ett matställe. Hinner inte långt innan jag finner lite god gatumat, det blev lever och bröd innan jag gick vidare och beställde hamburgare eller liknande med lite ris och bröd. Efter att gjort min oroliga mage på bättre humör var det dags för rast och vila på hotellet då jag var helt slut.

Luxor – city of culture

December 13th, 2008
Kom som sagt till Luxor för några dagar sedan efter en lång dag av vandring till fots, liftning, bussåkande och framför allt en hel del väntande.
De senaste dagarna här varit lugna, mest promenerande, möten och fotografering såklart. Har även samlat på mig några kulturpoäng då jag bland annat besökt “Valley of the King”.

Kommer att ta mig norrut till Assuit för att sedan åka till diverse oaser innan jag når Kairo. Alternativet till detta då alla tåg verkar vara omöjligt fulla på grund av att många åker hem från en större tillställning här i söder. Alternativet är att åter åka till Al Qusier med ett engelskt par för att vara vid kusten några dagar innan jag tar en buss till Kairo for att se pyramiderna osv.

Dit ödet för mig…

December 17th, 2008
Efter att varit pa tagstationen i Luxor bestamde jag mig att folja med mina nya resevanner till campen jag tidigare varit pa da taget var fullbokat. Det blev dock sa att vi hamnade pa campen som lag bredvid den andra, nagot lyxigare med god mat och fina bungalows. Vagen dit var dock som vanligt inte den snabbaste, bussen var forsenad osv.

Efter att kommit dit la jag mig relativt tidigt da trottheten hade letat sig fram och sangen blev da automatiskt den batsa vannen. Dagen darpa var det sol och bad som stod pa schemat, lag pa stranden och laste i en bok, och plaskade runt lite grann. Efter detta sa var det en god lunch och darefter matta och go begav jag mig upp tillsammans med det engelska paret pa en kulle eller miniberg for att avnjuta en harlig solnedgang. Vagen upp och ner var sliriga pga det losa gruset och stenen, men ack for den som ger sig.. Dagen darpa blev mycket blasig och darmed skippade vi allla bad, dock tog vi oss en harlig promenad runt omkring campen, ner till havet och gick en bit i solnedgangen.

Nu var det dock dags att ge sig av, en taxi hamtade upp mig och korde mig snabbt till busstationen dar jag senare hoppadepa bussen som skulle ta mig anda upp till Kairo. Tog ca 1.5 timme innan det var dags att byta buss av nagon anledning, men mend et var inte mycket att alta om utanm hoppade in i den andra bussen snabbt sa att vi kunde fortsatta farden norrut.

Turen skulle ta ca fem timmar enligt ett par pa campen, men klockan tickade forbi dessa fem timmar och vi var langtt ifran att vara i Kairo vid denna tidpunkt, insag snabbt att denna tur skulle bli betydligt langre an jag raknat med. Vid 11-tiden sa stannade bussen igen, vantade ett bra tag innan en ny buss kom. Det verkade som att den nya bussen aven hade gatt sonder, vi kom till slut ivag, var dock vid detta lage groggy i huvudet av trotthet och satte mig i satet for att slappna av, dock med mindre benutrymme sa att knana varkte, dock loste det sig snabbt i och med att de domnade bort nagot efter ett tag.

Några timmar senare vaknar jag upp av ett kvinnligt skrik, bussen stannar till och nagra kvinnor och man tar sig ut fran bussen. Sitter nu kvar i bussen lagom somning och efter ett tag kommer en ambulans och hamtar upp nagon, vad som hande kom aldrig fram till mig utan blundade ater for att ta mig bort i drommarnas varld.

Val framme klockan 07.30 var jag otroligt trott och greppade ryggan for hitta en taxi, en man fran bussen hjalpte mig att finna en snabbt och forklarade vaert jag vill aka. Taxin tog mig till slut till hostelt dar det var fullt, lamnade dock ryggan dar efter en harlig frulle och tog mig till det stora museumet i stan. Var dar i ca 2 timmar ibnnan jag gav mig tillbaka for att finna en sang och somnade djupt in.

Pyramider till ökenfärder…

December 24th, 2008
Tillsammans med två tyskar och en kille hyrde vi en privatchafför för att bland annat se pyramiderna. En heldag blev det med många intressanta byggnader etc att se. Red även hästar för att ta oss till bra ställen att fota av dessa enorma pyramider.

Några dagar efter detta bar det av till en oasen Bahariyya. Lite kusligt att åka buss när vägen aldrig svänger. Ett järnvägsspår och en väg som sträckte sig en lång bit in i öknen. Dock så blev bussfärden till det positiva då mina andra erfarenheter av bussåkande i Egypten inte är så värst lyckosamma. Denna blev dock smidig, snabb och bra. Bussen var även ren och hel till min glädje.

Väl framme var man attraktiv på hotellmarknaden, en polis lugnade alla som ville sälja in sitt hotell eller camp. Tog snabbt beslutet om att välja den camp jag blivit tipsad om. Fick skjuts av honom till campen och fick en härlig lunch. Blev även erbjuden att åka ut till White Desert över natten då det fanns andra i campen som skulle göra detta. Det skulle såklart bli billigare att göra det i en grupp så tackade ja.

Snart satt jag i en jeep tillsammans med ett par från Indien och ett par från Holland. Jeepen tog oss fram i en rasande fart så att sanden yrde.
Vi stannade vid några tillfällen för att kunna fotografera och njuta av den härliga utsikten. Vi mötte även ett flertal andra jeepar som hade samma mål som vi.

Vid solnedgången slog vi läger där våra guider tände en eld och lagade mat. Efter en god måltid ute i det vilda så satt vi vid elden och njöt av friden innan det var dags för läggdags, sovsäckarna plockades fram och det var dags att sova under bar himmel.

Vaknade upp strax före soluppgången för att greppa kameran för dokumentera. Tog mig uppför en kulle och slängde på pol-filtret. Efter detta lyssnade jag till lite Bob Marley medan jag njöt av den fridfulla soluppgången i “new white desert”.

Under en stillsam härligt lugn tidig morgon med solstrålar som kom fram mellan molnen förbereddes frukosten. Bara sitta ner och känna lugnet som fanns var underbart samtidigt vackert.

Efter frukost packade vi ihop lägret och tog färd mot kristallberget och några andra ställen innan vi kom tillbaka till campen för lunch runt ett.
Under efterdagen klättrade jag upp för en kulle för att njuta av utsikten över hela oasen och tagit mig en tupplur. Efter att ha vaknat var det redan mörkt och en eld var tänd. Jag satte mig vid brasan för att njuta av vedens knorrande och kolla in i den trollbundna glöden. Sitter där tills middagen är serverad för att avnjuta en härlig middag, det finns även tre blyga franska tjejer i campen. De säger dock inte mycket, så lägger ner projektet att föra en längre dialog med dem. Efter någon timme blir vi erbjudna att åka till en varm källa, jag och det holländska paret åker dit. Jag och Marco hoppar i det 41-gradiga vattnet och njuter någon halvtimme innan vi far tillbaka. Väl framme och tillbaka till elden drack vi en god öl innan sängen kallade.

Dagen därpå vaknade jag upp utvilad och pigg, gick ut från bungalown där det blåste betydligt mer dagen innan. Åt frukost innan jag packade ner kameran för en dagstur. Snörade på mig mina kängor och började gå inåt byn, promenerade i ca 3 timmar innan jag kom tillbaka till campen. Hade då bestämt mig för att stanna ytterligare en natt för att sedan ta bussen tillbaka till Kairo istället för att fortsätta söderut till ytterligare några oaser. Efter att ätit en god lunch, sagt adjö till det holländska paret och snackat med ett par norska killar som precis kommit gick jag för att ta en powernap.

Efter att jag vaknat och stigit ur sovsäcken märkte jag hur kylan kommit, tog på mig mig min fleece och gick ut. Tillsammans med en av killarna som arbetade i campen tände vi en brasa som värmde gott. Spenderade hela kvällen fram till ett med vattenpipa, te och trevligt sällskap innan den varma sovsäcken kallade. Fick även en extra filt då kylan var påtagligt kallare denna natt.

När jag vaknade upp igen vid ca 8.30 blåste det rejält, jag hörde hur sanden blåste mot de tunna bambooväggarna. Beslöt mig snabbt för att blunda och somna om igen. Gick upp ca 2 timmar efter och packade ryggan för att sedan äta frukost. Väntade sedan på att bussen skulle anlända. Istället för den vanliga bussen fann jag en microbus för samma pris, hoppade ombord och åkte mot Giza utanför Kairo. Blåsten blev allt värre och sanden yrde medan vi åkte genom öknen.

Väl framme i Giza letade jag upp metron för att ta mig in till Kairo och hostlet. Väl framme köpte jag lite go och billig mat och tog mig en varm dusch för att få bort allt damm som samlats på mig de senaste dagarna. Resten av kvällen gick åt till att halvsova i allrummet innan sängen kallade.

Julfirande utöver det vanliga…

December 24th, 2008
Efter att firat en härlig men konstig jul i Kairo så somnade jag åter på hostlets soffa då det blev fullbokat, billigt och bra för mig *ler*. Om vi går tillbaka några steg så vaknade jag upp med jobbig huvudvärk på självaste julafton och dessutom med ett antal stora myggbett i pannan. Somnade om igen och gick upp vid tolvsnåret utan huvudvärk.

Gick till stället för att förlänga mitt visum för att få veta att jag inte behövde detta då man visst hade 15 dagar på sig att förlänga visumet efter att det gått ut vilket var bra för min del. Gick sedan en promenad runt i Kairo för att se en James Bond film på hostlet.

Efter detta bestämde jag mig för att ge mig ut för att finna julewhiskeyn som var ett måste förståss. Väl tillbaka skulle personalen äta middag och blev då inbjuden tillsammans med norska Anna till att dela måltiden. Härligt god fisk, räkor och diverse andra smaskigheter blev det.

Efter detta blev det whiskey, jag och två från personalen delade på flaskan och egyptisk musik sattes igång och fe visade mig och norska Anna lite dans som vi självklart testade på. Resten av kvällen spenderades i ett lugnt tempo på hostlet innan soffan lockade mig till sömns. Vaknade upp dagen därpå och efter några timmar var jag på väg till Dahab. Färden dit kändes lång då jag inte kunde somna men gick förövrigt smidigt. Väl framme vid åttatiden gick jag tillsammans med tre killar fram USA till närmsta matställe. Beställde in en burgare och en öl. Burgaren var bannemig inte liten. Nästan i klass med serbiska burgare det vill säga stora. Efter detta gick jag och killarna en sväng runt omkring i Dahab innan vi återvände till hotellet för att sova. Ett sjysst ställe att ta det lugnt på verkar det som.

Dahab, ett ställe att njuta på…

December 26th, 2008
Anlände som sagt i Dahab efter en seg busstur. Första kvällen blev därmed lugn efter ett rejält skrovmål. Dagen därpå promenerade jag mest runt, brände DVD osv. Kollade även upp vad jag kunde hitta på de närmsta dagarna och hur jag skulle ta mig till Jordan. Vid elva på kvällen var det dock dags, jag och de tre amerikanarna skulle till mt sinai 2285 meter högt. Ett berg som många väljer på grund av det historiska perspektivet och för att avnjuta en vacker soluppgång. Själva bestigningen är relativt enkel även om det kändes lite i mitt ena knä efteråt pga tidigare skada. Började med en busstur för att sedan gå uppför, den sista biten består av ca 700 trappsteg som kändes som en evighet när man trampat på i ett bra tempo.

Svetten hade hunnit ifatt mig och var fuktig på ryggen vilket skulle visa sig var otrevligt pga kylan. Svårt att säga hur kallt det var, men även med flertalet lager av kläder i bla merinoull, fleece och softshelljacka så trängde kylan snabbt in och det blev några mycket långa timmar den natten i väntan på soluppgången. Ett minne som kom fram när jag frös som mest var Patriks och min övernattning i de Serbiska bergen som även var ruskigt kallt. Denna gång var jag dock utan whiskeyn tyvärr.

När solen sakta tog sin form var det bara att njuta, det var vackert. Glömde snabbt kylan i lederna och började fota med mina stela fingrar. När solen gått upp började färden ner, en lång smärtsam färd ner för knäna. Väl nere tog vi bussen tillbaka för att somna och anlände snart åter i Dahab där frukost och sängen väntade. Resten av dagen bestod av att tvätta kläder, sova för att sedan äta en lyxig god middag. Efter middagen var det snart dags för sängen igen pga tröttheten.

Livet i Dahab

December 29th, 2008
Efter att spenderat några nätter i Dahab beslöt jag mig för att stanna över nyår. Träffade nicholas igen och vi delade nu rum då amrikanarna skulle vidare. Planerade att dyka på ett stort vrak, men fick lägga ner dessa planer för en mycket orolig mage för att istället försöka bli bra inför nyår. Fick något mysko te på en restuarang som visst skulle vara bra för kass buk plus att jag tog dimor. Så det var bara att hoppas på att snabbt bli bra. Blev dock liggande ett par dagar med huvudvärk osv.

Framåt nyår kände jag mig bättre så jag följde med Nick, Amanda från Kanada och en kille från Jordanien för lite snorkling. Visade sig snabbt att det inte var någon vidare sikt så Amanda och jag började simma mot land. Väl framme hade det börjat blåsa ordentligt och det var kyligt att gå upp från det 22gradiga vattnet.

Senare på kvällen åt vi nyårsmiddag som blev till Indisk favör. Chicken tikka masala som slank ner samt att vi delade på en flaska vitt. Kvällen fortsatte senare mot en klubb där vi lyckades komma in utan inträde och spenderade tolvslaget bland folk och hög musik.
God fortsättning på 2009!!!

The Bedouins

January 3rd, 2009
Efter att spenderat en tid i Dahab med magbesvär, nyårsfirande och möten med intressanta resenärer och Egyptier var det dags att slänga upp ryggan på ryggen för att leta upp spänningen i Jordanien. Tillsammans med Nick och Amanda som jag umgåtts med de sista dagarna i Dahab tog jag en buss till en hamnstad norrut för att sedan hoppa på en snabbfärja till Jordanien. Efter att ha väntat på färgan i ett par timmar gick vi ombord. Det visade sig snart vara en före detta dansk färga som numera krossade Egypten och Jordanien. Väl framme väntade vi på att få tillbaka passen och bestämde oss för att ta oss in till stan för att äta och hämta ut pengar ur ATM’n. Tog en taxi och efter att hoppat ur den fann vi snabbt ett matställe. Supergo kycklingkebab till hyggligt pris blev det. Därefter gick vi mot en bank och Amanda fick syn på en mobilbutik för att köpa ett kontantkort till sin telefon i. Efter lite strul därinne gick vi ut utan telefonkort och fortsatte mot banken. Vi gick in i en annan mobilbutik där Amanda fick sitt sim-kort till mobilen. Dock märkte hon att hennes stora väska var borta, hon visste inte exakt vart hon hade haft den sist osv. och det blev väldig mkt meck helt plötsligt. Efter en stunds letande gav vi mer eller mindre upp och gav oss av till banken och senare till hotellet.

Dagen därpå gick vi till busstationen, men valde ändå en taxi då priset inte var mycket högre än bussen. Taxin tog oss. Österut till Wadi rum och dess ökenlandskap. Vi var snart där och hamnade till slut i en Camp en bit ut i ingenstans efter lite förhandlande. Vi tog oss en lång promenad i det vackra landskapet med sand och klippor. Nick och jag bestämde oss snabbt för att bestiga en topp, men fick avbryta pga att greppen lossnade hela tiden. Utan rep och sele skulle detta bli lite väl farligt. Vi tog oss upp en bit i alla fall för att sedan klättra ner för att klättra upp på en annan klippa för att avnjuta solnedgången. I skrivandes stund sitter jag med en härlig utsikt och njuter av solens sista strålar och ser solen sakta sjunka bakom bergen. Detta tillsammans med Bruce Springsteen i lurarna är otroligt härligt relaxande och jag njuter av varje sekund av stillheten.
Efter detta blev det allt kyligare och vi påbörjade promenaden tillbaka till campen. Väl framme var elden igång där nick och jag satte oss för att dricka te. Kvällen som gick satt vi runt en eld och hade det bra, några sjung och lirade gitarr medan andra diskuterade diverse saker på ryska, spanska, engelska osv. Efter detta var det dags att krypa ner i sovsäcken i tältet.

På morgonen åkte vi tillbaka till byn för att sedan ta bussen till Petra tillsammans med bedouinen Faus. Bussfärden gick smidigt och var framme efter ca 1,5 timme. Faus tog oss till hans by där hans syster och familj bjöd på lunch. Vi packade även om vara ryggsäckar och för att vandra lätt. Efter ett tag följde vi med Faus vän Sami och hand åsna mot bergen. Efter ett tag kom vi till ett berg som vi började gå uppför tills vi kom till en av deras grottor. Jag och Nick följde med Sami för att samla ved inför middagen och natten. Väl uppe igen mötte vi Faus och Abed (vän med Faus) som hade med sig mat och vatten. Vi satte igång elden och snart kunde vi njuta av värmen. Samis bror xx kom nu upp med en tjej från Korea som skulle spendera kvällen med oss. Med god mat, arak (lokalt brännvin) och sång blev kvällen lång och lyckad innan vi alla somnade in. Natten var kylig, men hade en filt tillsammans med min sovsäck och kläder på mig för att behålla värmen.

Vi vaknade på morgonen och tog snabbt av mig understället då solens strålar nu värmde, gjorde mina morgonsysslor för att sedan äta frukost. Då kom en tjej förbi och blev erbjuden att sitta ner och äta frukost med oss. Det kom även förbi en fransman som sedan fortsatte sin vandring i bergen. Efter att gjort oss klara började vi vår vandring i Petra och nu med ytterligare en följeslagare, tjejen som tidigare kom förbi. Vi vandrade upp och ner för att tillslut stanna upp. Nick och jag ville upp till “high place of sacrifice” och började var färd dit. Färden upp var lång, men man skulle ju ner igen, dock en annan väg. Väl nere gick vi till “lion lmonument” där vi skulle möta upp de andra visade det sig våra tusentals trappsteg uppåt igen. Vi gick med sega ben uppåt för att njuta av sol sång och musik tillsammans med de andra. Fransmännen dök även upp och hade med sig öl som vi alla delade broderligt på.

Vi började sedan vandringen till nästa läger, bitvis med stup på ena sidan och berg på andra. Väl framme under klippshylla la vi ut liggunderlag och slängde av oss kängorna snabbt. Spelade lite backgammon och drack öl. En eld startades och vi alla njöt av värmen. Det tillkom nu ett flertal vänner till Faus som brukade vara med i grottorna. Vi samlade in pengar så att två kunde rida ner och hämta mat och dryck från en bil se ringt till och efter några timmar så lagades det mat över öppen eld. Vi alla njöt av det enkla relaxavde livet i bergen och för min del kunde det inte bli mycket bättre.

Vi somnade tillslut och sov till solens strålar väckte oss och packade ihop vara saker för äta lite enkel frukost. Vi skulle nu säga adjö till alla och med byte av halssmycke med Faus och en gåva i form av en värmande buff så jag adjö till honom. Lovade att om tillfälle gavs skulle jag komma tillbaka för att vara där i några veckor. Sami tog oss ner till byn där Faus syster bor för att hämta vår packning för att sedan ta en taxi till stationen och hoppa på bussen till Ammas.

Efter att varit i Amman ett par nätter tog vi lokalbussen upp till Jerash, “the roman city” för att se en del av romarikets storhet. När vi skulle hem hade sista bussen redan gått, så vi fick lift tillbaka som tur var. Efter att tagit det lugnt på hotellet och ätit middag tog vi en taxi till Abdallah. Till min glädje bjöd han på 12årig shiva för att sedan åka till en bar. Efter baren kom vi åter hem till Aballah och kom inte tillbaka till hotellet förrän fyra på natten.

Ett stort tack till Faos och hans vänner.

Färden in till Israel

January 11th, 2009
Efter att spenderat några dagar i Amman tog jag och Amanda en buss mot döda havet. Efter att kommit till en stad ca fem km norr liftade vi söderut men blev stoppade i en checkpoint. Amanda hade inte tagit med passet så vi var fast hos kaptenen i någon timme och drack te innan vi kunde fortsätta var färd med en annan kille som kaptenen beodrade att ge oss lift gratis. Några minuter senare hoppade vi av och gick ner till kustlinjen för att bada. Vi flöt på vattenytan som ett par korkar i det salta vattnet. Efter att varit där ö någon timme gick vi upp till vägen för att lifta. Det dröjde inte många minuter innan vi satt i en bil som lyckligtvis skulle ända upp till Amman. Bilfärden upp var roande då vi hade funnit en lättsam man att få lift av.

Väl tillbaka åt vi och tog oss en dusch för att bli av med allt salt, därefter tog vi en taxi till Abdallah för att äta och ta en bira. Efter detta tog vi oss tillbaka till hotellet för att få lite sömn. Dagen därpå satte vi oss i en taxi med målet Israel. Efter drygt en timme kom vi till gränsen och promenerade för att komma över till Palestina och Israel. Vägen över var allt från smidig då den kvinnliga gränspolisen var något dryg och vresig mot mig och tyckte inte om att ge mig stämplen på ett papper. Efter lite bök fick jag tillslut komma in och vi tog en buss till Jerusalem. Resan gick smidigt och några direkta spår av kriget kunde jag inte se. Dagarna som har gått har jag spenderat runt i stan, Bethlehem och på ett par nattklubbar. Klagomuren, muren mot västbanken och diverse andra ställen har varit mitt mål. Det som besvärar mig är att inte känna av något krig i Gaza då det bara är några timmars bussväg från Jerusalem.

Israel, västbanken och demostrationer…

January 16th, 2009
Nick och jag tog under fredagen en tur till Ramallah, starten gick inte direkt som planerat då det var en demoatration utanför busstationen och alla bussar var inställda. Vi stannade kvar för att vänta ut demostrationen och efter ett tag så fick den ett fredligt slut och vi kunde finna en buss.
Bussturen till Ramallah gick smidigt, efter att vi passerat muren kunde vi se en start av oroligheter. Bussen fortsatte dock och vi hoppade ur den närheten av ett torg där det var en större demostration där vi stannade en stund för att sedan promenera mot Yasser Arafat’s tomb, men kunde dock inte komma in där tyvärr. Vi fortsatte vår promenad runt staden innan vi tog en shuttlebus till checkpointen. Taxin stannade dock en bra bit ifrån den. Resten av biten (ca 500 meter) skulle vi få gå. Vi startade att promenera neråt chrckpointen och mötte ett par palistiner som försökte säga att de sköt tårgas från checkpointen och att det inte var möjligt att ta sig igenom den. Vi promenerade dock vidare och stötte på ett par frilansande killar från Sverige som gjorde ett reportage som så att det gick passera, men att vi skulle hålla oss på den vänstra sidan då den var säkrare.

Vi gick över till andra sidan och började sakta vår väg mot checkpointen. Vi mötte flera stenkastande palistinier på vägen och kunde känna av den tårgas som ännu inte hade försvunnit. Mötte några fotografer där vi stannade en stund innan vi med bestämda steg tog oss till öppningen där soldaterna stod. Tror det var en styrka från Israel. Väl där så står vi med ett gäng fotografer och filmare tills vi blir tvingade att backa av soldaterna. Stannar dock kvar och fotar händelseförloppen. Soldaterna skjuter tårgas mindre än fem minuter efter att vi kommit igenom passagen mot de stenkastande palistinerna. Soldaterna skjuter iväg lite väl mycket tårgas i förhållande till motståndet som inte var så stort. Får berättat att ca 20 minuter innan taxin lämnade av oss hade en palistinier blivit kritiskt skadad. Vi går efter detta genom checkpointen för att ta en buss till Jerusalem.

På kvällen gick vi ut och tog ett par öl på en klubb i Jerusalem. Skrämmande kontrast om man ser till allt våld samt allt nöjesliv som fortgår i samma tidsperiod i detta land. Dagen därpå var det dags för nästa äventyr då jag och Nick tog em buss mot Jericho. Vädret där var varmt och behagligt. Vi svettades med våra varma långkalsonger tills vi fann ett tillfälle att ta av dem. Vi tog en lång promenad till Mount & Monastery of Temptation. Det blev lite klättring och mycket gående innan vi tillslut nådde upp. Dock så blev inte slutet vad vi väntat oss då Monastery of Temptation var stängt för dagen oturligt nog. Vi satt där uppe en stund för att njuta av utsikten. Efter detta gick vi tillbaka till taxistoppet, tog en taxi och en buss efter det till Jerusalem.

Vägen till Damascus, Syrien…

January 19th, 2009
Efter att tagit det lugnt en dag tog vi en servicetaxi till Tel Aviv för att sedan ta en annan till Nazareth där vi spenderade dagen. När mörkret kom så var det dags att bestämma om vi skulle stanna kvar eller ta oss tillbaka till Jerusalem. Vi bestämde oss snart för det senare alternativet och vi frågade runt hur vi smidigast och billigast kunde komma tillbaka till Jerusalem. Vi fann en buss till Haifa där vi tog tåget till Tel Aviv för att åter ta en servicetaxi till Jerusalem. Under dagen som hade gått hade vi dock bara ätit en frukost, dock rejäl sådan och var så pass hungriga halv nio på kvällen då vi betalade dubbla priset mot vad vi var vana vid, men hungern var så pass stor då priset bara var en detalj i sammanhanget.

Efter att ha ätit samt hoppat in i Servicetaxin så fick jag kramp i magen, den höll i sig hela vägen till Jerusalem. Väl framme på hostlet blev jag sittande på toaletten och la mig sedan. Fick dock gå upp och förlora den dyra falaflen innan jag på nytt somnade för att vakna upp pigg utan smärta. Gick och köpte mig lite bröd och yougurt innan Nick och jag tog en servicetaxi till king hussein bridge. Väl framme var det den vanliga proceduren av säkerhetskontroller och fick ta av allt av metall i vanlig ordning. Väl klar där kom den stora chocken, avgiften på ca 45US$ för att lämna landet. Hutlöst dyrt tyckte vi båda och så det till damen bakom disken. Hon höll med om det och sa att det inte bara vi som hade fått en smärre chock av att lämna landet. Efter att betalt taxin till Amman var alla pengar slut, även mina “backup-US$”. Väl framme i Amman åt vi och rökte lite vattenpipa för att sedan vila ett tag.

Kvällen spenderade vi med Abdallah. Vi åt god mat, var på en pub och såg en film innan vi tog en taxi tillbaka klockan fem på morgonen. När vi väl vaknade åt vi frukost och väntade in bilen som skulle ta oss till gränsen till Syrien. Vi fick sitta ett par timmar i taxin då vi inte ville betala extra för att åka i en halvfull bil. Vid 15.30 hade ingen kommit och vi rullade mot gränsen.

Vad är en resa utan äventyr kan man fråga sig särkilt när man varit i ett land som är bannlyst i det land man ska till härnäst. Nick och jag kom till gränsen fick våra stämplar för att komma ut från Jordan. Efter detta var det dags för mig att få en stämpel för att komma in i Syrien då jag redan hade visum. Nick skulle dock fixa sitt visum vid gränsen. Det var nu ett stort dilemma uppkom, Nick hade glömt att ta bort en bagagetalong från gränsen Israel-Jordanien. Direkt blev även jag ifrågasatt men lyckades komma undan med att vi träffats i Amman. I och med att vi hade olika nationaliteter och jag visum lät de mig passera medan Nick fick ta sig tillbaka till Jordanien tyvärr. Det blev ett tråkigt avslut på allt vi gjort under de senaste veckorna. Nick lämnade mig gåendes med en gränspolis medan jag hoppade in i bilen tillsammans med taxiföraren som inte var på toppenhumör på grund av att han fått en markering i passet och var tvungen att även han åka tillbaka. Han släppte av mig vid hand väns bil som jag fick lift av till Damascus för att sedan ta en taxi till ett hotell.

Kvällen blev lugn med lite gatumat och uttag av den nya valutan. Dagen därpå promenerade jag runt staden under dagen för att sedan vila i ett par timmar. När jag sedan ska gå ut möter jag två tjejer som frågar lite om hostlet. Det visar sig snart att det är två svenskor, Josefin och Sandra. De var även lite hungriga så vi tar sällskap till en resturang för att sedan röka vattenpipa, dricka te och till slut ta en öl. Träffar på dem dagen därpå igen och följer med dem till Sandras lärare i arabiska från lunds universitet. Han pratade dock bara arabiska men visade sig vara en mycket trevlig och öppen kille. Under några dagar umgås jag med tjejerna, Ahmed och hans vänner. Blir lite party, god mat, massage osv. Har även hunnit med att undersöka gamla stadens olika smågator där jag gått och strosat runt.

Sandra och Josefin lämnade Damascus för Amman. Vinkade av dem och gick tillbaka till hotellet för att vila min oroliga mage. Under dagen som gick hände det inte mycket mer än att jag promenerade runt lite samt vilade tills sömnen tog tag i mig. De sista dagarna i Damascus hängde jag med en kille från nya zeeland innan jag tog mig till Beirut, Libanon.

Flyktingläger, regn och sol i Libanon…

February 1st, 2009
Efter att jag anlänt till Beirut och funnit ett hotell började det regna och åska. När det var uppehåll tog jag mig ut för att äta och promenera i närheten. Detta höll mig kvar på hotellet ett par dar då det kändes lönlöst och tråkigt att gå ut, istället så spelade jag backgammon, surfade på det fria trådlösa internet, läste samt umgicks med de andra på hostlet.

När jag vaknade den tredje dagen kunde jag se några solstrålar, men började regna snart igen. När det blev uppehåll bestämde jag mig för en längre promenad runt staden och fick bitvis regn på mig. Staden var väldigt tyst i och med att det var söndag. Tystnaden, regnet tillsammans med den kontrast nybyggda hus sönderbombade gav en känsla av dysterhet. Väl nere vid kusten började det dock klarna upp och staden fick en helt ny känsla. Det kändes nästan som att vara tillbaka i Brighton.

Dagen därpå tog jag en ännu längre promenad och kom inte tillbaka förrän mörkret lagt sig över Beirut. Ännu en dag kom och packade min daypack för att besöka ett palistinskt flyktingläger i södra Beirut, tog en minibuss dit för att sedan sakta påbörja promenaden. Träffade bl a på en palistinsk familj som bjöd på te där jag satt i någon timme innan jag fortsatte promenaden i de fattiga kvarteren med vissa hus som ej var i svensk klass om säger så. Det blev en gripande promenad och träffade på flera jag stannade och pratade med.

När jag åter kommit ut från lägret påbörjade jag en promenad tillbaka istället för taxi eller minibuss. Frågade en militär vart på kartan vi befann oss och snart kom ytterligare en för att hjälpa till. Det hela slutade med att den sista militären tog följe med mig halva vägen mot hotellet.
Väl inne på hotellet mötte jag en tjej från Montreal som jag började snacka med, beslöt mig snart i att skippa i mina planer att åka tillbaka till Damascus dagen därpå utan följa med på en dagsutflykt norrut till Tripoli.

På kvällen följde jag med min Japanska rumskamrat till grannhotellet där hon hade två japanska bekanta som lagat middag. Vi drack öl, whisky och åt god mat innan det blev hemkomst och bädden igen. Vid niosnåret tog vi en buss norrut, väl uppe köper vi lite gatumat för att sedan stöta på en kille som vi båda träffat innan på vårt hotell, vi tre tar följe för att känna på den lilla staden innan vi tar en buss tillbaka till Beirut.
Dagen därpå bar det av till Baalbeck och en av de mest kända romerska ställena i mellanöstern. Väl där promenerade vi runt staden innan vi besökte själva ruinerna. De var enormt mäktiga och höga pelarna gjorde så att man kände sig liten som en mus.
Efter detta tog en minibuss till Zahle där vi till slut fann en fransk restuarang för matintag innan det bar iväg till Beirut igen. Kvällen blev lugn och somnade gott.

Dagen därpå sov jag ut och umgicks med en Irländare på hostlet innan jag åter tog mig till det palistinske flyktinglägret shatilla. Väl där var det strålande sol och mötte några barn som lirade med en fotboll. Började passa bollen mellan oss och snart strömmade det till fler barn. Tog samtidigt porträtt osv av barnen som verkade glada över vårt möte. Fick ögonkontakt med flera föräldrar som lös upp med ett leende.
Efter ca en timme vinkade jag hej då, men det gick inte så lätt att lämna dem då de passade bollen hela tiden samt att en liten kille kramade om mitt ben.

Väl på väg igen träffade jag på flera öppna och trevliga vuxna och barn innan jag åter tog mig till hotellet för att laga mat och boka flyg hem till Sverige. På våningen där jag har min säng var nu full av folk. Började prata med en kille från tyskland vars familj har en sommarstuga i lönnerberga osv. Kvällen blev lång med öl och lite whisky. Olika tips, reseberättelser och allmänna saker diskuterades innan det var läggdags. Dagen därpå tog jag och Val från Kanada en buss till Beiteddine där vi spenderade ett par timmar. Vi fick lift av en brevbärare till kusten där vi tog en minibuss tillbaka till Beirut.

Golan heights och vägen till Turkiet…

February 11th, 2009
Efter att spenderat min tionde natt i Libanon tog jag och Cam från Kanada oss till Damascus där vi tog en hammam (turkiskt bad), te och vatten pipa samt en del whisky och öl. Vi mötte en kille från USA som precis kommit från västbanken som hjälparbetare där och en kille från Australien som bl a rest i Sverige. Vi drack öl och whisky samt spelade backgammon friskt på vårt dormrum. Det kom även fram en hel del roliga reshistorier som vi alla delade med oss av.

En av dagarna åkte vi till Golan Heights, som ligger sydväst och är den del som har en gräns till Israel. Historiskt sätt så forlorade Syrien denna del till Israel i sexdagarkriget 1967. Israel drog sig tillbaka efter andra händelser senare, men bombade sönder allt till ruiner och sålde allt som gick till bosättare i Israel. Området kontrolleras nu av en FN-styrka osv. Efter detta kom vi tillbaka till Damascus och en regnig eftermiddag i gamla staden. Kvällen blev därefter lugn och vi alla somnade gott.

Dagen därpå var det dags att röra på sig, hade sammanlagt spenderat ca två veckor i Damascus och dess närområde, men kunde lätt stanna kvar en månad till i denna underbara stad. I och med att jag åkte tillbaka till Damascus i tre dagar tog jag mig direkt upp till Aleppo i norra Syrien och skippade därmed ett besök på den välkända borgen utanför Homs osv. Kändes dock bra att vara resande igen och ge sig ut på orörd mark.
Väl framme tog jag en buss till centrala Aleppo, fick hjälp av en engelskalärare att finna ett billigt hostel. Därefter gav jag mig av för att fylla magen då det enda jag ätit var frukost. Med en jobbig huvudvärk promenerade jag tillbaka för att sova bort den. Vaknade några timmar senare och gick upp till allrummet där jag fann två kända ansikten från Beirut.

Snackade en stund innan de la sig och började prata med ett turkiskt par som gav mig en bra rutt till Istanbul. Dagen därpå slog jag följe med en kille från nya zeeland och en kille från spanien som båda arbetar på ett hostel i Amsterdam runt omkring i Aleppo. Dagen därpå promenerade jag runt i Citadelet för att sedan se en film på hostlet innan jag och en korean rökte vattenpipa. Sista natten i Syrien blev tämligen lugn och dagen därpå tog jag en buss till Turkiet för att sedan byta till en som gick till Mersin. På bussen träffade jag en man från Sydafrika som var tolk i en mängd olika språk.

Efter en lång dag i olika bussar anlände jag till slut i Mersin. Jag greppade min rygga, avfärdade alla taxiförare och började gå ut från stationen. Snabbt fann jag en gata full med hotell. Jag började att gå in och ut från olika hotell för att kolla priserna och fastnade till slut på ett för ca 150 sek, dyrare än vad jag tänkt mig men fick gå ändå. Köpte mig lite mat och gick upp på rummet, kollade på en film tills ovädret kom. Det började blixtra och smälla allt högre och snart var ovädret mitt över hotellet. Strömmen gick och jag tände ett ljus läste vidare i min bok jag lagt undan för tevens skull. Det var ett av de värsta ovädren som drabbat staden under de senaste 20 åren så en i personalen. Dagen därpå fortsatte regnet så tog en buss till ett shoppingcenter där jag stannade i ett par timmar innan jag tog mig tillbaka. Köpte under dagen en biljett till Göreme och tog mig en promenad i den tillfälliga solen.

Resan genom Turkiet…

February 16th, 2009
Efter att spenderat ett par regninga dagar i kuststaden Mersin bestämde jag mig för att ta en buss norrut till Göreme. Väl på bussen tog jag ett halvt piller valium och somnade in snabbt, vaknade till då och då för att få se snö, berg och lite dricka på bussen. Efter ca tre och en halv timme piggnade jag till och njöt av de fina vyerna från bussen. Jag skådade snöklädda berg där molnen dolde topparna ibland. Minnen från Nepal väcktes och suget på att komma fram blev allt större. Bergen försvann och ersattes av snötäckta slätter som försvann in i en tät dimma.
Väl framme så hade bussarna till byn slutat gå, slängde upp ryggan på ryggen och begav mig ut i snöovädret för att leta hotell, fann tyvärr inga billigare än 20€ sorgligt nog. Efter att värmt mig lite på rummet gav jag mig ut i snön igen för att få i mig lite mat.

Dagen därpå steg jag upp och åt en rejäl frukost för att sedan ta en buss till Göreme där jag promenerade runt lite. Dagen därpå besökte jag ett museum samt utforskade byn. Kvällen dracks det några öl samt whisky på hostlet för att sedan sova. Efter att stigit upp dagen därpå och inte gjort något på hela förmiddagen beslöt jag mig gå ut i snön, tog mig till bussterminalen där jag köpte en biljett söderut natten därpå. Efter detta träffade jag hostelägaren och hans vänner samt de två holländska tjejer som skulle ut och köra fyrhjulningar. Jag joinade dem även om det var svidande dyrt. Fick en tjej fram korea bakom mig på min fyrhjulning och sedan bar det iväg i full fart. I ca två timmar åkte vi runt och upplevde äventyr på dessa maskiner i vatten, lera och snö. Såg fina vyer under vägens gång och kunde inte sluta njuta. Efter att spenderat ett par dagar i Görome beslöt jag mig för att ta mig vidare, målet blev till slut Egirdir efter en lång bussresa.

Egirdir, Istanbul – slutspurten…

February 21st, 2009
Jag anlände i Egirdir runt klockan ett på eftermiddagen. Huvudet och kroppen var trötta efter ca 15 timmars bussresa. Blev hämtad vid bussen och kom snabbt till det rum jag skulle ha. Diskuterade lite vad de ville ha hjälp med inför den kommande hemsidan innan jag gick och tog en tupplur. Vaknade och gick till allrummet, där en engelsk familj sätt. Vi blev serverade mat och dryck för att till slut röka vattenpipa.

Dagen därpå var planen att följa med dem till en skidanläggning i närheten, men på morgonon var vädret lite sådär och planerna förstördes snabbt. Familjen tog sig söderut medan jag tog en längre promenad för att utforska omgivningen. Dagen därpå var riktigt härlig och solen visade sin fina sida. Promenerade runt pratade med folk och njöt av värmen som solen gav. Träffade bland annat en kille som var god vän med två skidlärare som varje dag åkte till skidanläggningen i närheten. Morgonen efter fick jag lift dit och snart hade jag en snowboard under mina fötter och satt i liften. Det blev en kall och blåsig dag med dålig sikt, men fort gick det nedför. Träffade två turkar som jag åkte med tills jag var genomfrusen. Hade då varit i backen i ca sex timmar. Mina byxor var blöta i baken och på knäna. Mina tunna fingervantar värmde inte mycket så jag var nöjd och sa adjö till grabbarna. När jag kom tillbaka till hotellet så fann jag skidlärare, hade tur att han funnit jobb bland de få lokala turisterna som behövde hjälp och fick lift tillbaka. Dagarna därpå värkte kroppen av träningsvärk samt en jobbig huvudvärk som inte ville försvinna.

Tog nattbussen till Istanbul för att möta upp mina tyska vänner jag träffat i Beirut. De erbjöd mig en soffplats jag gladeligen tog emot. Efter att vilat i några timmar var det dags för ett födelsekalas som de bjöd med mig på, vi tog en buss i ca 1 timme och kom till slut fram. Det turkiska paret bjöd på drickbart, tilltugg och en tårta som innehöll bland annat ananas, mums. Efter att spenderat några timmar där var det visst planerat ett party i lägenheten tyskarna bodde i och vi tog oss tillbaka.

Alkoholen sipprade lätt nerför strupen på oss alla innan vi tog oss ut till en nattklubb för utländska studenter, festen var anordnad för norskor sas det. Stannade där en stund innan vi gav upp den dåliga musiken och begav oss till en annan klubb tillsammans med diverse annat folk där vi höll tempot tills de stängde. Var hemma runt kvart över fem trodde Tobi. Vi alla vaknade upp sent dagen därpå och åt en härlig frukost klockan halv fyra på eftermiddagen. Resten av dagen blev lugn för att samla ihop krafterna igen. Dagarna gick och jag besökte bland annat blå moskén och tog promenader runt omkring i Istanbul. Tog det lugnt och umgicks med mina nyfunna vänner. Var även över dem asiatiska sidan innan dagen kom och flyget hem skulle gå.

—-
Daniel Peterson