Vi hade tagit oss ut till sista byn innan vildmarken tog över, spänningen växte inom oss under den sista natten där vi låg och sov i våra hängmattor. Hur skulle turen till Borneos hjärta bli? Magen pirrade något samtidigt som förväntan och längtan var enorm innan ögonen sakta föll ihop och drömmarnas värld tog över medvetandet. Solen steg upp, hängmattorna rullades ihop, packningen packades ner. Det var dags, vi skulle ta de första stegen ut mot det vilda…

Timmen var slagen, packningen var nerpackad och vi steg ner i båten för sista gången på flera dagar. Båten tog oss längre in genom en mindre biflod tills det tog stopp. Jag hoppade ur båten ner i vattnet och hade nu vatten upp till knäna medan jag hjälpte och putta på båten. Taggad som få slängde jag på mig ryggan och började vandra nedströms utan en tanke på vad som kunde dölja sig under ytan. Vandringen gick genom olika floder där vattnet ibland kunde vara nära inpå upp till bröstet vilket gillades av Patrik och mig. Floden slingrade sig likt en orm medan vi följde den, vi genade ibland genom djungeln och fick hugga oss igenom den täta vägg av vegetation med machetes.

Våra guider och bärare var experter på området kan man minst sagt säga, den led vi nu följde användes bara någon gång i månaden och i våra ögon helt dold, men för dem var den lika tydlig som en motorväg var för oss kändes det som. Helt plötsligt kunde vi svänga av från floden och gå uppför flodbädden, vilket vi aldrig själva skulle klarat av. Blöta, svettiga och smutsiga fortsatte vi färden nedströms den bitvis starka floden som ibland tog tag i fötterna så att man nästan flög ner i floden tills vi kom till ett mindre vattenfall där vi gjorde halt. Ett perfekt ställe för lite bad och lek enligt Patrik och mig. Vi la våra ryggsäckar på flodbädden och skulle hoppa i vattnet då jag hörde ett skrik. När jag vände mig om såg Patrik halvt skräckslagen ut i ansiktet och kollade innanför sina kalsonger och skrek att en blodigel sugit sig fast på hans pung vilket han ogillade skarpt. Jag ropade dit en av våra lokala guider som snabbt tog bort den. Det gav många skratt för oss alla utan kanske då Patrik som för tillfället var lagom road av blodiglar på intima ställen. Vi andra blev nerviga och undersökte våra kroppar efter dessa små elaka blodsugare då vi inte ville hamna i samma sits som Patrik. Efter att ha lugnat ner oss och badat fortsatte vi färden med kortare stopp för att dricka vatten, äta kakor och njuta av stillheten. På ett av våra stopp drack vi vatten direkt från lianer vilket var en mäktig och annorlunda upplevelse då färskt vatten är en otroligt viktig del av för att överleva. Även växter fick vi testa på att äta under vår vandring längs floderna.

Vi nådde en fin flodbädd där floden delade på sig för att äta lunch. Maten slukades snabbt av våra hungriga magar, energin behövdes då snart skulle lämna floden för att ta oss uppåt kullarna. Vi var mätta, rena och redo för en ny etapp i djungeln. Det skulle bära uppför och vara hel annorlunda mot det vi varit med under dagen vilket vi såg fram emot. Vi lämnade floden för att klättra uppför kullen, en kulle som skulle visa sig vara brant och hög. På vissa ställen fick man mer eller mindre krypa uppför och använda sig av träden och dra sig upp. Ett svettigt och mödosamt jobb vill säga, men samtidigt härligt. Vi fortsatte att gå uppför tills vi kom upp till toppen med hopp om en härlig vy över djungeln så såg vi knappt några solstrålar på grund av det täta taket av de magiskt stora och höga trädens kronor som gav oss skydd mot både sol och hetta. Bieffekten blev även vyn som jag längtat efter, men man kan inte få allt här i livet. Efter en lång stunds vila vilket vår tolk gladdes åt då hon kämpat som aldrig förr uppför denna branten fortsatte vi sakta nedför, våra kära bärare sprang både nedför och uppför i en takt som var betydligt högre än vår trots tre gånger så mycket packning vilket imponerade på oss. Vi kände oss mer som klumpiga elefanter i jämförelse, dock så var de mer vana vid vegetationen och var ute i djungeln dagligen jämfört med oss två blekfisar från Sverige. Med glada miner och starka ben traskade vi på och skämtade så gott de gick med våra guider trots språkbarriären. Med kroppen och enstaka ord kom vi långt och vi alla skrattade gott i tid och otid.

Efter en hel dags vandring var vi framme vid nattens läger, våra guider började hugga bort sly och småträd i förmån till vårt läger. Patrik och jag var ivriga på att få bada i ån som låg ett tiotal meter ner för en brant. Vi var bestämde oss för att gå ner trots att vår tolk tyckte det var en dålig idé, vi ville ner till vattnet! Vi började klättra ner bland rötter, sten och småträd. I vissa fall så lossnade en sten eller rot vilket inte var det bästa då fallhöjden var allt för stor. Vi tog oss dock ner till slut och njöt av det kalla vattnet. Tvättade och svalkade av oss då svetten hade strömmat ur våra kroppar. På vägen upp hände det som inte fick hända. På ca två meters höjd lossnade mitt grepp och föll rakt ner i avgrunden. Tur i oturen missade jag alla vassa stenblock och fick bara lite rivsår och några ömmande ställen. Efter fallet tog vi oss försiktigt upp till lägret där vi nu satte upp våra hängmattor. När solen gick ner och mörkret svepte in började ett ljud likt ett brandlarm tjuta genom djungeln. Insekterna och djuren startade allihopa på en gång och ljudet var öronbedövande till en början innan man vant sig. Även våra svettiga kläder som vi hängt upp på tork fylldes av bin som sög i sig av vårt svett. Resten av kvällen gick åt till att dricka, äta och diskutera olika värdsliga ting innan det var dags att sova.

Mitt ute i Borneos djungler sover vi nu i hängmattor någon meter över marken i skydd från insekter och djur. Vad hände på morgonen, inom kort kommer fortsättningen…

Se mer foton i galleriet! 

Fortsättning följer…

 « prev      1   2      next »  
(68 Photos)

I förra blogginlägget hade vi kommit till Dayakfolket där vi spenderade några dygn. Väntan på att få komma ut i djungeln var nu stor. Tankar som kom var hur naturen skulle vara, alla floder, träd, växter och inte minst alla djuren. Skulle vi se alla dessa exotiska apor, ormar och spindlar? I denna del får du läsa om när vi äntligen kom ut i djungeln efter otaliga dygns resande och några dygn hos Dayakfolket.

Dagen var kommen, vi satte oss i Hermas bil för att åka in till Putussibau för att möta upp Matiah och våra guider. Under de senaste dagarna hade regnet medfört översvämningar i Hermas by och vi såg nu vad som hänt i Putussibau som delvis var översvämmat. Vi fick vada i vattnet som nådde upp till knäna och i vissa fall ännu mer. Barnen lekte i vattnet medan vuxna tog sig fram så gott de kunde. Efter att ha gått igenom vattnet, lämnat av den del av packningen vi inte behövde ha med oss kom vi till slut fram till båten som skulle ta oss nedströms rakt in i djupa djungeln.

Färden i båten tog ca tre timmar, till en början i odlat landskap och byar. Det dröjde inte länge innan landskapet förvandlades och den täta djungeln blev som väggar på vardera sida om floden. Jag kom på mig själv att fantisera om stora pytonormar som ringlade sig i träden och vattnet, krokodiler som stack upp huvudet nyfiket. Inget av detta dök upp till min besvikelse. Efter att ha suttit ner ett tag med ett stopp i en by på vägen var vi äntligen framme i den lilla by mitt ute i ingenstans som det kändes hoppade vi ur båten. Vi möttes av några boendes från byn som innehöll 5-6 hus där vi hängde upp våra hängmattor för att sedan snabbt skynda oss ner till en grenflod med klart vatten. Vi kollade med dem om det fanns krokodiler, men svaret blev då att det fanns i den stora floden ett par meter ifrån grenfloden, men inte där vi skulle hoppa i. Vi blev skeptiska, men lockelsen var för stor och snart var vi i floden och svalkade av oss.

Efter att badat, ätit och tagit lugnt ett tag gick vi upp till byinvånarna som bodde ett par hundra meter från den camp som vi skulle spendera natten i. Utanför husen brummade en generator och inomhus satt dom och kollade på en champions leagematch med en bildkvalité vi inte ens haft i Pontianak. Vi var djupt in i djungeln och detta möte med västvärlden kom som en chock på grund av att det var så pass oväntat. På plats bjöds vi på arak (lokal starksprit) som vi först var skeptiska till, men artigt nog drack av. Kanske inte lika god som den efterlängtade whiskyn som vi inte lyckats få tag på, men okej får man nog allt säga. Med vår erfarenhet av toah (Lokal alkoholhaltig dryck) som vi hade festat på några dagar tidigare med en hemsk bakfylla var vi inte så sugna på att dricka i deras takt och tackade nej till mer efter två glas. Efter att ha spenderat några timmar hos byinvårnarna var det dags att gå tillbaka och nu i ett regn som hette duga.

Nu kröp det i benen, bara en natt till innan vandringen till Borneos hjärta ska börja…
Se mer foton i galleriet! 

Fortsättning följer…

 « prev      1   2      next »  
(68 Photos)

Förväntan var stor på vad som skulle hända sista veckan i Sverige. De sista arbetsdagarna försvann och avslutade detta med en after work med goda vänner. Dagen var kommen, resan mot West Kalimantan skulle påbörjas med tåg till Kastrups flygplats för att sedan med flyg osv under de två närmsta dygnen vilket inte lockade lika mycket.

Jag mötte upp Patrik på tågstationen i Nässjö, två mindre ryggsäckar var packade med det viktigaste så som hängmatta, kängor och lite kläder. Tåget var förstås något försenat, men ingen av oss hade trott något annat efter de senaste årens förseningar i svenska tågtrafiken. Vi hade dock god marginal och tog den ca 10 minuter långa förseningen med ro. Ombord på tåget fann vi våra platser och slog oss ner en kort stund innan vi bytte tåg. Efter ett par timmar på tåg var vi nu på planet på väg till Dubai spända av  förväntan. Regnskogen och Dayakfolket som vi var ute efter närmade sig med stormsteg. Efter att spenderat en natt på Dubai flygplats och ytterligare en på Jakarta flygplats var vi äntligen framme i Pontianak, West Kalimantans största stad efter över två dygns resande. Tröttheten var enorm efter dessa dygn och en säng lockade mer än något annat. Efter några timmars sömn gav vi oss ut för ett mål mat och ett par kalla öl. Whiskyn som vi hade tänkt köpa på Jakarta flygplats misslyckades totalt, vi kunde inte finna en enda droppe. Även i Pontianak var det lugnt i fasen att finna dessa dyrbara droppar och pluntan fick bli tom till våran förtret.

Dagen därpå tog vi en taxi ut till flygplatsen igen för att ta ett flyg till sista utposten, Putussibau. Staden är belägen nära Borneos hjärta i West Kalimantan och är en vanlig utpost för trekking i Borneos inre. I vår research hade vi funnit att WWF hade ett kontor i denna stad som vi dagen därpå sökte upp. I och med att vi valt att inte förboka något innan ankomst påbörjade det mödosamma arbetet att finna guider och information hur vi kunde ta oss ut i den djupa regnskogen. Att inte kunna prata Bahasa (Indonesia) visade sig bli ett hinder på vägen, men samtidigt inget omöjligt hinder. Vi fann en av huvudpersonerna på WWF’s kontor, Hermas som även hade startat upp ett företag inom ekoturism i Putussibau. Vi satte oss ner med honom för att diskutera vad vi kunde göra, vi ville snarast in i regnskogen för vandringar längs floder, kullar och all grönska. Han förklarade att inom ett par dagar skulle en annan kille, Matiah från Italien komma för att göra en tredagarstur i regnskogen med en engelstalande tolk vilket vi kunde få hänga med på, dock kände både Patrik och jag att det var lite kort tid och blev då erbjudna att förlänga turen efter att Matiah åkt hem. Efter diskussioner om innehållet och priset tog vi varandra i hand och inom några dagar skulle vi vara ute i det vilda.

Nästa dilemma löste sig väldigt fint då vi inte ville slösa bort 3-4 dagar i Putussibau som vi redan promenerat igenom ett antal gånger och funnit både svårigheter till att finna aktiviteter till att finna kall öl för att släcka törsten med. Hermas insåg snabbt att det skulle vara ohållbart att låta oss stå att trampa på samma ställe och visade oss det finaste av mänskligheten vilket är generösitet. Han bjöd in oss till sitt hem för bo i deras Dayak longhouse under vår väntan vilket vi snabbt tackade ja till. Dagen därpå var på plats och träffade hans familj samt de andra i stammen. Svettiga och sugna på ett bad frågade vi snabbt om det var möjligt att simma i floden och ifall det fanns krokodiler och dylikt att akta sig för. Med ett skratt så sa han att det var lugnt. Snart hade han visat oss ner och det dröjde inte länge innan vi båda var i den strömma floden och plaskade runt. Dagarna spenderade vi med bokläsning, promenader samt att vi hjälpte Hermas vid hans nybyggda hus dit han skulle flytta med sin familj i framtiden. En kväll togs det fram en alkoholhaltig dryck som kallades för “toa” eller något liknande. En billig dryck gjord på naturens resurser och som ger hemska bieffekter i form av baksmälla utan dess like. Den kväll vi köpte litervis av denna dryck och bjöd grannskapets herra samtalade vi så gott det gick med kroppsspråk och enklare engelska fraser. Vi fick bland annat fram att de hade ätit sin fiende för ca 5-6 år sedan under ett krig mellan två stammar vilket fashinerade oss. Dagen därpå gick vi upp lika tidigt som de andra dagarna vilket var när solen gick upp. Huvudena var otroligt tunga och vi fick lägga oss på golvet ett tag för att vila ut. Vi skulle åter ner till floden och frågade för skojs skull igen om det verkligen inte fanns några krokodiler där och fick då svaret att inga dödsfall hade inträffat där, dock i Putussibau några kilometer nedströms. Genast blev vi något nervös då vi hade plaskat med fötterna i vattnet på en flotte likt beten på en krok.

Efter dessa dagar hos Hermas var det nu dags att fortsätta resan mot Borneos hjärta och in i djungeln.
Se mer foton i galleriet! 

Fortsättning följer…

 « prev      1   2      next »  
(68 Photos)

När nästa inlägg kommer att komma är osäkert och beror i mångt och mycket på ifall jag finner internetcafér. Förmodligen så kommer du få nöja dig med små twitterinlägg tills jag kommer hem igen den 27 november då jag kommer att skriva ett par mer innehållsrika inlägg med vad som hände under de fyra veckorna i Borneos regnskogar med härliga foton.

Borneo nästa!!!

• Drybag/innersäck
• Drybag i olika storlekar
• Hängmatta (Hennessy Hammock Deluxe A-sym incl. snakeskin)
•  Flygplansfilt
•  Scarf
•  Buff
•  Glas (Foldacup)
•  Tallrik (Sea to Summit X-Bowl)
•  Bestick (Spork Titanium)
•  Flinta & Stål
•  Sovsäckslakan i siden
•  Plunta (GSI Stainless Leather Flask)
•  MSR vätskesystem 2 liter
•  Drybag for kamera
•  Objektivskydd (Neopren)
•  Kameraskydd (Neopren)
•  Kamerastativ (gorillapod)
•  Vandringsstavar (Exped Alpine Lite)
•  Kniv (Leatherman)
•  Byxa (Prana)
•  Shorts (Prana)
•  Tröjor
•  Merino/ullmax polo
•  Merino t-shirt 2st
•  Merino långarmad tunn
•  Underkläder (merinoull och ullmax)
•  Merino 1st
•  Ullmax 2st
•  Strumpor (merinoull) 3 st
•  Kängor
•  Sandaler (Keen Newport H2)
•  Canon 5D
•  Canon 17-40mm f/4
•  Canon 50 f/1,4
•  Canon 100mm f/2 macro
•  Canon ixus 110
•  Minneskort CF (8gb, 8gb, 8gb, 4gb) + SD (4gb, 4gb, 8gb)
•  Batterier och laddare för Canon 5D (4st) samt Canon ixus 110 (3st)
•  Regnskydd för DSLR
•  Reflexskärm 30cm
•  Konservöppnare
•  Kompass
•  Knäband
•  Handduk
•  Solglasögon
•  Pannlampa
•  Batterier
•  Medicinväska
•  Stödbinda
•  Första förband
•  Vattenreningstabletter (Micropur)
•  Plåster
•  Våtservetter
•  Värktabletter
•  Försvarets hudkräm
•  Xylocainsalva
•  Linnex
•  Nål & tråd
•  Sax
•  Imodium
•  Idrottstejp
• Barnpuder
• Lamisil
•  Toalettväska
•  Tandborste
•  Tandkräm
•  Tvål
•  Viktiga dokumentväska
•  Pass
•  Visa
•  MasterCard
•  Vaccinationskort
•  US$ 65
•  Passfoton
•  Frasbok
•  Backgammon
•  Vind/regnjacka (Vaude)
•  Toalettpapper
•  iPod Nano (inkl. hörlurar och laddare)

Öppet hus – Välkomna!

Se vilka föreläsningar jag anordnar!

Friluftsliv har alltid legat mig varmt till hjärtat, under alla mina resor har det alltid varit inslag av något aktivt som te x. vandring, forsränning, cykling osv. Under min uppväxt köpte jag otaliga knivar och annan utrustning som kan hänföras till friluftsliv. En ständig följeslagare under mina lekar i skog och mark var John Lofty Wisemans överlevnadshandbok som jag spenderade timmar med. Under min uppväxt har även min far tagit mig ut på vildcampingar, sjön och givit mig en inblick i det lugna harmoniska friluftslivet. Ett annat stort tack ska tillägnas mina föräldrars sommarstuga som ligger vid en sjö omgärdat av mycket skog. Detta har inneburit en uppväxt med fiske, kojbygge och lek vilket har gett mig intressen för naturen i vuxen ålder. Det är inte bara mina föräldrar som inspirerat mig då även släkten varit till stor hjälp och då bl a min bror och kusin som är flertalet år äldre än mig som varit ute och tågluffat, klättrat och dykt i olika delar av världen. Min Kusins resa i Indien bl a var den största inspirationen som fick mig att längta ut till det okända. Det var när jag var 24 år våren 2005 jag gav mig ut på min första resa, vart detta ledde till kunde jag inte drömmaom just då, men för er alla som följt bloggen vet hur mitt resande har utvecklats mot det mer spännande.

Just denna kommande resa som ni snart få veta mer om uppkom början av 2008 under min resa i Asien där jag bl a hamnade på den nordöstra delen av Borneo. Jag hade tagit mig tid främst för dykningen som bl a är känd för härliga Sipadan med hajar osv. Väl där träffade jag Tino, en tysk kille som hade otroliga historier från sin tid i bl a Borneos regnskogar där han levt månader bland lokalbefolkningen, flodbåtar och vandringar som fick mig att fantisera ihop en kommande resa. Han drev då ett dykcenter där jag lekte av mig bland hajar, koraller och andra vackra fiskar. Jag gav mig även ut i regnskogen den gången eller om vi ska vara rättvisa så såg jag bara en liten glimt på vad jag vill se och uppleva i framtiden. Denna resa försvann tillfälligt för att åter komma fram nu ca 2,5 år senare.

Det var när min barndomsvän Patrik som nyligen avslutat sina läkarstudier var sugen på en resa som jag skrev i förra inlägget, vart vi destinationen skulle bli var lite oklart lika väl budgeten då jag till våren ville slutföra min resa i Afrika. Efter några veckor kom Patrik med ett förslag som jag inte kunde motstå, Amazonas. Jag kunde knappt sova, drömde härliga drömmar och beslöt mig på morgonen efter att det får kosta vad det kostade, för detta ville jag inte missa! Vi känner varandra bra och vet varandras svaga punkter och denna var en av mina. Sist jag reste med Patrik var en impulsresa i Balkan 2006 som blev riktigt lyckad. Denna resa blir lik Balkanresan men ändå inte. Tidsmässigt är båda dessa resor lika och även utan allt för strikt planering vilket vi båda gillar, men där slutar likheterna. Denna gång blir det mindre resande och mer friluftsliv och det i Borneos regnskogar då vi ansåg att tiden vi kunde avvara på denna tur pg a olika osaker är ca fyra veckor. På grund av tiden valde vi bort Amazonas i förmån till Borneos regnskogar. Planen är att vi ska ta oss från Borneos västra port,  Pontianak genom Borneos regnskogar till fots, kanot och på hjul dvs. ta de transportmedel som finns till hands under dryga fyra veckors tid till Borneos östra port,  Balikpapan.  Planen är att vi flyger in till Pontianak  för att antingen ta oss in mot Borneos hjärta genom att ta bussar, lifta eller kanske inrikesflyg. Väl inne i hjärtat kommer vi att vandra till fots, paddla kanoter, vada över vattendrag, åka flodbåtar etc. En resa som både kommer att bli intressant, lärorik och tuff på många olika sätt. Flygbiljetterna är ännu inte inköpta, men ska köpas i veckan. Jag har fått tag i en  kille som vandrat i borneos regnskogar innan som gett oss värdefull information och kontakter.

Det är inte några glömda tempel likt Indiana Jones vi letar efter, det är för uppleva den natursköna regnskogen med alla dessa djur och växter, vandringar och turer på floder. Att få komma  djupt in i regnskogen, möta naturen, djuren och stammar mitt ute i Borneos regnskog är nåt vi båda är taggade inför.

Den 29 oktober smäller det!

Mvh Daniel
Ps. glöm inte att prenumerera på bloggen

Planerna har varit många och luddiga sedan jag var ute sist. Det känns som en halv evighet sedan jag var ute sist även om det bara handlar om något halvår. Mycket i livet händer utan att man kan göra så mycket åt saken själv. Jag kom bl a inte in på polishögskolan denna omgång, men söker åter igen för en ny chans att slå mig in i detta yrke. Har även blivit singel sedan ett antal månader tyvärr, men livet går vidare och ser det positiva ur de flesta situationer även om det inte är lätt alla gånger. Det har inte bara skett tråkiga saker under de månaderna jag befunnit mig på hemmaplan utan även otroligt roliga och intressanta saker som ett äventyr på Öland med min brorson och ett kommande på kungsleden där jag och min kära vän CH ska genomföra Fjällräven Classic samt lite vandring eller cykla mountainbike kring Abisko innan vi åker hem. Har även gjort ett tandemhopp (fallskärm) på Öland vilket var otroligt härligt. En extrem adrenalinkick i det fria fallet och den underbara utsikten.

Hösten är dock spikad med arbete på Photomic skolfoto en säsong till och för att fylla på resekontot med mer kapital för kommande resor. Efter detta är det mer luddigt, eventuellt blir det en kortare resa på någon månad under November månad med min gode vän Patrik som jag reste med i Balkan 2006 senast. Han har nu studerat klart och är taggad för en tur någonstans i det vilda vilket känns lockande. I januari månad bär det troligtvis tillbaka till Livingstone, Zambia för att forsränna som jag aldrig kunde göra sist och för tredje gången gillt slutföra det jag påbörjat med dvs. att ta mig ner till Kapstaden och då med cykeln.

Det finns fortfarande många frågetecken, vissa av dem är lättare att hantera än andra som resemål i November medan andra är lite klurigare som vad jag ska göra med lägenheten och om jag ska bo kvar i Nässjö eller ej. En fundering är att vid hemkomst flytta ner till Västervik där även min bror bor för att spendera vår och sommar tills jag eventuellt kommer in på polishögskolan i Augusti 2012. Även om detta inte fungera så är denna stad en bra sommarstad att bo i. Även andra saker har hänt som ni trogna följeslagare säkert redan lagt märke till och det är det nya utseendet på bloggen. Ett mer modernt och fräscht utseende som ger fotona mer rättvisa och säkerligen en bättre inlevelse i läsandet av mina inlägg.

Mvh Daniel